Jag älskar verkligen min häst. haha. -intresseklubben antecknar-
Men jag gör det. Får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på att hon är min. Att jag fick chansen att köpa min drömhäst..! hah. Så otroligt tacksam över att jag fick henne. Snart har det gått två år sedan jag fick hem henne. känns fortfarande som igår. Kommer ihåg den dagen helt klart och tydligt. Allt sket sig, men det löste sig ändå tillslut. Älskade Stella. Det har varit massor av slit och ibland har jag önskat att jag bara skitit i allt ihop. Hade haft råd och tid med så mkt annat då. Jag hade kunnat flytta hemifrån för länge sedan, tagit körkort, lagt pengarna på kläder......... ja. Men varje gång jag har tänkt så, har hon tryckt sitt huvud i min famn och bara stått där med halsvslutna ögon. Slår aldrig fel. Då försvinner alla dom där tankarna och tårar av tacksamhet  och lycka över att Stella finns kommer istället. haha. Jag bara vet att jag gjorde rätt när jag sa att jag ville köpa henne. Det finns så många små ögonblick, som gör allt det här värt det. Hon är så mycket mer än "bara en häst" för mig. Finns många i min närhet som har svårt att fatta det, det märks. Jag har aldrig tidigare träffat en häst som Stella. Jag har aldrig känt att jag verkligen passar med en häst så som jag passar med henne. Jag visste inte ens att man kunde ha en sån "relation" med en häst. Visst, för många är hon "bara en vanlig häst." Även för såna som provat rida/köra henne. Och jag vet faktiskt inte varför jag har fallit så för den här lilla damen, men någonting är det som bara stämmer. Det viktiga för mig är inte att tävla och vinna eller att bevisa för folk att jag är något. Det viktiga för mig är att jag får vara så mycket som möjligt med min häst och att vi får många år till tillsammans. Själva tävlandet är bara en rolig bonus.
 
Jag kommer aldrig att hitta en häst som Stella igen. Hon är en häst på miljonen för mig. Älskade underbara Stella. <3