Vissa dagar är verkligen så bra. Om någon hann läsa inlägget jag skrev för ett par timmar sedan, så radera det ur minnet. Gud vet hur man tröstar, sannerligen. 
 
Dagen började som tidigare nämnt bra, konserten var bra och alla spelade supefint! Jag vill också kunna spela. Sen kom "fultankarna" smygandes tillbaka så jag smet in på mitt rum, vilket inte är särskilt smart, eftersom dom bara blir större och större då. Men Sara kom förbi så fixade vi tvätt, och sen blev det spel, pingis och promenad med henne, Johanna och Marielle. Det lilla fick tankarna att försvinna igen, och nu bryr jag mig inte ens om det som tidigare kändes som ett väldigt stort problem. Lite jobbigt är det fortfarande, men jag ger det där till Jesus, helt enkelt. Det känns med ens mycket lättare på en gång. 
 
Men nu kan jag inte skjuta upp mer. Ska dricka upp mitt te och sätta mig och läsa i minutbibeln som jag har hamnat efter i.