Martina
Jaha. Jag heter Martina, som de flesta säkert redan... vet. Är 22 år gammal, har varit intresserad av hästar i stort sett hela mitt liv. Började när jag var 6 år på Sorunda Ridklubb. Red en gång i veckan, vilket jag ansåg var alldeles för lite. Men någon egen häst hade vi inte råd med, och när jag var 14 fick jag min första sköthäst utanför ridskolan. Sen har det rullat på med hästeriet. Gick över från ridning till körning på gymnasiet. Blev helt såld på den sporten. Jag tyckte innan att det verkade skittråkigt, rent ut sagt men efter att få ha provat på det, och fått känna hur det känns att köra riktig dressyr och inte bara harva rätt fram i skogen. Så otroligt kul! Jag visste faktiskt inte ens att hästar kunde gå på tygeln(tömmen) i körningen. haha. Visst ridar jag fortfarande, och massor nu på vintern när vagnen är insnöad, men det är och kommer alltid att vara, körningen som är nummer ett för mig. 

Just nu går jag på en bibelskola i Bromma. Eller försöker. Det har hänt så mycket personliga saker nu senaste tiden att jag inte riktigt orkat med. Men det är inget jag vill skriva om i bloggen, så vi skippar den biten. 

När jag inte är med min fina häst eller pluggar eller är i min församling (vilket tyvärr var ett tag sedan), försöker jag umgås med vänner. Vad mer....? Ja. Är inte så mycket mer jag kan komma på nu. Älskar choklad. haha. 





Stella
Ett sto på 16 år, importerad från Lettland som femåring. Hon stod på Berga Naturbruksgymnasium, där jag lärde mig köra. Och det var också därifrån jag köpte henne. Av den enkla anledningen att jag aldrig tidigare känt att jag passat så bra ihop med en häst förut. Hon är för mig helt unik, min ögonsten och min finaste ägodel. Vet inte hur jag skulle klarat vissa dagar utan den här underbara hästen. Hon är av okänd stam, men jag gissar på att hon har frieser i sig, men det är långt ifrån säkert. Hon har ögonen därifrån och hållningen. Dessutom har hon en trav som är ruskigt lik frieserns.
Hon är väldigt reserverad mot främlingar och verkar ha en aning svårt att lita på dom. Sedan hon kom till mig tycker jag dock hon blivit bättre men hon kommer nog alltid vara lite skeptisk till nytt folk. Hon är otroligt snäll, och skulle aldrig göra något elakt med flit. Min lillebror på 9 år har ridit henne själv när han var i 7 års åldern.
Hon älskar att visa upp sig! Är man på tävling så är hon övertygad om att alla kommit dit för att titta på just henne. haha. Lite divig. Men det är ju bara en fördel att hon tycker det är så kul!
Hoppa är väl inte hennes starka sida, direkt. Men det är inte min heller så vi håller oss på dom låga hinderna och hoppar inte särskilt ofta. Höjdrekord för oss är 60 cm. Tror jag. haha.


xxxxxx
Jag provkörde och hälsade på en liten shettis i helgen och numer tror jag på kärlek vid första ögonkastet. Såg en annons på honom komma upp flera gånger. Men jag visste ju att stallet var fullt och att det var typ omöjligt att skaffa en till. Men gång på gång dök annonsen upp och tillslut ringde jag på honom. Och...... ja. Går han igenom besiktningen så kommer hästeriet att utökas. Han var helt enkelt en häst på miljonen, precis som Stella. Men vi får se. Vill inte skriva namn på honom eftersom han inte är min och det inte alls är säkert.
Alla tycker jag är helknäpp som köper shettis. Kan verkligen höra min tränare sucka åt mig också. haha. Men det spelar ingen roll! Jag har alltid varit facinerad av dessa små, men otroligt starka varelser!